måndag 21 november 2011

Läspaus

Har varit ganska stila med bloggen, då jag ägnat tiden åt läsning och bokförvärv.

Har sökt komplettera mitt exegetiska bibliotek med de bästa katolska kommentarerna, bl.a. från tips här!

Här följer några tips för boktokar med katolska böjelser:

Först Navarre Bible som finns att få till bra pris på Catholic store. Den består av antingen 3 inbundna delar (ca 700 kr) för NT eller 12 pocket! För GT finns 7 inbundna tjocka volymer (och hittills bara två pocket Gen och Lev)! Serien är extremt bra och ortodox (insprerad och grundad av Eschriva). De har också Ignatius Catholic Study Bible som är fantastisk och ett måste (för en spottstyver).


En äldre klassiker i nyutgåva är Orchards. För en 500:- har du hela skriften kommenterad. Väntar med spänning efter dessa böcker!

En ny serie som verkar extremt lovande är CCSS! Serien har kommit i 5 delar och de är väldigt lovande! Ortodoxt, exegetiskt sunt och billiga (se adlibris och abebooks)!

Sen finns Sacra Pagina (Luk, Joh, Apg, 1 Kor, Rom, Hebr, Jak och Upp) och Anchor Books (ffa Fitzmyer, Brown, Meier:s A marginal jew)! Här finns flera guldkorn, men dessa är inte alltid fullt ortodoxa, men exegetiskt väldigt högtstående! Billigast får du dem på Abebooks eller Amazon!

Ett fantastiskt uppslagverk är Scott Hahn:s!

På Svenska finns KNT (vars kommentarer är dyra, men bäst i Sverige; Kieffer har skrivit 3 delar)! Spridda kommentarer finns också av Kieffer, Paillard och Fitzmeyer (de senare mest paulinsk teologi) på svenska!



torsdag 27 oktober 2011

Boettners vansinneslista (i Tidens Tecken översättning) från antikatolikernas bibel; Boettner:s Roman Catholicism, s20ff i 1:a uppl (som i princip helt saknar fotnötter). En bra respons till Tidens Tecken ges av; . Boettners lista är så tendensiös och korkad att jag låter den stå helt okommenterad här.  

300 ca Man började be för de döda.
300 ca Korstecknet 
320 ca Man började bränna vaxljus. 
375 ca Man började uttrycka böner till och vördnad för änglar och döda helgon, samt använda bilder. 
394 Mässan som ett dagligt nattvardsfirande. 
431 Bruket att dyrka Maria som Guds Moder blev erkänd dogm vid kyrkomötet (det tredje konciliet) i Efesus. Maria ärades med titeln Theotokos (Gudaföderska). 
500-talet. Prästkläder och skrudar togs i bruk. 
526 Sista smörjelsen införs 
593 Läran om skärselden antogs när Gregorius den store (Gregorius I) var påve. 
600 Böner riktade till Maria, döda helgon och änglar. 
600 Gregorius I inför att det latinska språket ska användas i bön och tillbedjan. 
607 Kejsar Phocas ger påvetiteln åt Roms biskop Bonifacius III (påvetiteln har alltså ett hedniskt ursprung). 
709 Man började kyssa påve Konstantins fötter! 
750 Frankernas kung Pepin tilldelar påven världslig makt. 
786 Kyrkomötet i Nicea: Vördnad av änglar godkändes. Tillbedjan av kors, helgonbilder och reliker auktoriserades, samt rökelseoffer till deras ära. 
850 ca Heligt vatten, blandat med en nypa salt och välsignat av prästerna uppfanns. 
890 Vördandet av Marias man Josef började. 
927 Ett råd av kardinaler upprättas. 
965 Påven Johannes XIII börjar att döpa kyrkklockor.   
995 Helgonförklaringar av döda personer började genom Johannes XV som helgonförklarade St. Ulrich. 
998 Fastande på fredagar och fastan före påsk påbjöds. 
1000-talet Mässan utvecklades gradvis som ett offer, och att närvara gjordes obligatoriskt. 
1079 Celibatet för präster påbjuds av Gregorius VII. 
1090 Rosenkransen (ett radband med böner) introducerades av eremiten Peter. 
1184 Inkvisitionen grundas av konsiliet i Verona. 
1190 Avlat börjar säljas. 
1215 Nattvardsdogmen (transsubstantiationsläran) att brödet under mässan förvandlas till Kristi fysiska kropp för att ätas levande, antogs av påven Innocentius III. 
1215 Folket ålades att bekänna sina synder för prästen åtminstone en gång per år. 
1220 Tillbedjan av nattvardsbrödet infördes av påven Honaratius. 
1229 Bibeln förbjöds att läsas av lekmän och blev förbjuden vid kyrkomötet i Toledo (Toulouse). V 
1251 Skapularet hittas på av den engelske munken Simon Stock. 
1414 Folket fick inte längre ta del i kalken i mässan. 
1439 Skärseldsdogemn proklamerades som kyrkans troslära och officiella dogm vid kyrkomötet i Florens. 
1439 Doktrinen om de sju sakramenten bekräftades som kyrkolära på råden i Lyon 1274, Florens 1439 och slutgiltigt i Trent 1547. 

1508 Ave Maria börjar användas. Delar av den sista halvan blir inte klar förrän 50 år senare och godkänns av påven Sixtus V i slutet på 1500-talet. 
1534 Jesuitorden grundas av Loyola. 
1545 Traditionen upphöjs till att ha samma betydelse som Bibeln. 
1546 De apokryfiska böckerna lades till i Bibeln och dessa har samma tillförlitlighet som de andra skrifterna. 
1560 Trosbekännelsen av Pius IV blir den allenarådande. 
1854 Den ultrakatolske Pius IX proklamerar den 8 december dogmen om Jungfru Marias obefläckade avlelse (Maria Immaculata, att Maria blev avlad syndfri). 
1864 Påven Pius IX ger ut brevet "Syllabus of Errors", som också godkänds av Vatikankonciliet. I brevet fördöms bland annat att protestantismen skulle kunna vara en annan form av den sanna kristna religionen och likvärdig med den Katolska kyrkan. 
1870 Påvens ofelbarhet proklamerades som dogm av Pius IX vid det första Vatikankonciliet.
1930 Pius XI fördömer offentliga skolor. 
1950 Den 1 november proklamerar Pius XII dogmen (ofelbar kyrklig lära) Munificentissimus Deus om Marias upptagande med kropp och själ i himmelen när hon var färdig med sitt jordiska liv.

torsdag 20 oktober 2011

SveK

Det blir allt svårare för klassiskt troende präster att vara kvar i SvK. Det sluttande planets Kyrka väntas ta ett nytt beslut se Dagen, som tvingar alla präster att godkänna homosexuella vigslar. Ingen är (nog) särskilt förvånad, då det är politrukerna/toleransmaffian i PK-"kyrkan" som bestämmer dagordningen. Får man skriva så kärlekslöst om sin fd tillhörighet? Ja jag ser på insidan vad som håller på att hända (då vi ofta besöker SvK). Den statliga (=andliga kommunismen) är den enhetliga linje som SvK ska rätta sig efter. Det blir i slutänden som Wiehe skrev; "...och vår präst ifrån konfirmationen står och pekar i det blå. Och ingen fattar om han visar vägen, eller känner vilket håll vinden blåser åt. Vem i hela världen, vem fan i hela världen - kan man lita på..."

De som inte delar deras syn är ytterst välkomna att konvertera till Kyrkan som aldrig blir PK! Ju förr desto bättre, se Piltz brev.

Vem älskar egentligen Svenska Kyrkan? Ja folket är allt mindre i sin s k "kyrka", medan SveK inte längre vill vara kyrka och kastar ut de som tror något katolskt ö h t.

Kyrie eleison!

Rättfärdiggörelse

Nedan sammanfattas katekeserna lk 422-433 (eller KKK 1987-2051)!

Vad menas med rättfärdiggörelse?
Rättfärdiggörelsen är Guds kärleks absolut främsta verk. Det gör oss heliga och tar bort alla våra synder, av dHA:s helgande nåd som förvärvas oss genom Kristi lidande och vår tro och Faderns adoption igenom det heliga dopet. Vi förnyas på så sätt att vi faktiskt blir delaktiga av det treeniga livets innersta. KKK 2020 lär ytterligare att; "Rättfärdiggörelsen har... som mål Guds och Kristi ära och det eviga livets gåva. Den är Guds barmhärtighets största gåva. "

Vad är nåd?
Det är Guds oförskyllda gåva, för att vi ska bli delaktig av treenighetens liv och kunna handla av kärlek till Honom. Det finns i a f 4 former av når. A) Den habituella nåden som helgar och gudomliggör oss. Den är helt beroende av Guds initiativ och övernaturlig. Den överstiger allt vad människan själv förmår. B) Aktuell nåd, som ges utifrån de omständigheter vi befinner oss i. C) Sakramental nåd. D) Och sist de särskilda nådegåvor/karismer - som har som ändamål Kyrkans allmänna bästa - varav de främsta är vishet, förstånd, råd, kraft, kunskap, fromhet och gudsfruktan (jmf med 1 Kor 12 och se KKK 1830).

Vad menas med helighet och förtjänst?
Vi är kallade till helighet. Människan kan öppna sig för Gud så mycket att Han kan helga henne till hela sitt väsen. Helgon förändrar allt, men vägen går alltid genom korset, självförnekelse och andlig kamp.

Genom kyrkans förening med Kristus, kan Gud ge förtjänster åt oss, då Han gjort oss till sina medarbetare. Goda gärningars förtjänster ska dock först tillskrivas Guds nåd (och i andra hand människors fria vilja). då det alltid är Guds godhet som är upphovet till dem. Vi behöver be om mer nåd och mer ödmjukhet att inse att allt gott vi gör, gör Gud i oss.

Har människan egen växtkraft utanför Guds bistånd eller Kyrkans hjälp?
All helgelse är Guds verk. Nåden förekommer, förbereder och väcker människans fria svar. Gud verkar utanför Kyrkans gräns, men i henne ges Guds ord, Kristi lag, sakramenten och hon lär helighetens exempel i förebilderna; Maria och alla helgon. Kyrkan är "sanningens grund och pelare" (1 Tim 3:15) och har fått uppdraget att förkunna den räddande sanningen, såväl den gudomliga uppenbarelsen som den naturliga lagen. KKK 2045 lär;
"Kyrkan blir större, växer till och utvecklar sig i takt med sina troendes ända till dess att vi ”blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet”".
Bakvänt betyder det att där Kyrkans troende misslyckas kommer människor inte vara helt utan Guds nåd. Gud verkar i allt, men drar allt centrifugalt in mot Kyrkans mitt.


Vilka blir evigt räddade?
Det är inte upp till oss att veta. Men vi kan svara med en motfråga; hur kan man gå förlorad? Enda sättet Kyrkan med säkerhet känner till är att vara totalt obotfärdig och vägra vilja ha med Gud att göra. Hur många som går förlorade eller blir frälsta är omöjligt att veta, ty det är bortom hennes kännedom. Vi har fått ett löfte att alla som söker finner.
 
Kan människan bli moraliskt god?
Ja, det är möjligt. Kristus, Maria var det och vi är kallade att imitera Honom. Ju bättre vi blir, desto mer katolska/helgonlika synes vi bli. Katolsk tro är olutherskt realistisk på denna punkt. Människan bli en helig ja-sägare, som älskar allt i rätt ordning (ordo amoris); Gud först, sedan andra och använder ting på bästa möjliga sätt.  

Är moraliska principer universiella?
Sekulära människor tror ofta att det enda vi kan vara säkra på, är att vi inte kan vara säkra på något moraliskt. Det är självmotsägande.

I alla kulturer, överallt har samma kärna av moraliska principer växt fram. Omständigheter och intentioner kan växla, men principen att mord är fel är fel överallt. Så gör inget ont, för att vinna något gott. Applicera alltid den "gyllene regeln" och respektera andra och deras samvete. Konstigt nog så vill ingen gå emot sitt samvete (även om det är obildat och felriktat). Om du ofta är i stillhet, kommer denna "mystiska" inre röst tala starkt åt dig i tystnaden. Gud är i den stilla svaga susningen (1 Kung 19:12).

onsdag 19 oktober 2011

Dag Sandahl i Skandal?

Dag Sandahl är en kul typ, som orsakar en liten rolig storm på Öland. Som framträdande kvinnoprästmotståndare har han nu förlovat sig med en kvinnlig kollega, se här.

Den ickekatolska kyrkliga "världen" är ibland svår för oss katoliker att förstå. Fast det kanske inte är så svårt i a f! En protestant orkar inte leva som Kyrkan lär, utan lär snart som hon lever. Se på f d Fr Martin, Olaus Petrus, Gustav Eriksson (Vasa) osv, osv. Listan kan göras lång (även med avhoppade katolska präster).

Lite tragikomiskt är det i a f, som livet ofta är! Och som kärleken är...

Judiskt evangelium I

Matt var troligen nerskrivet av just aposteln Matteus (enl samstämmiga tidiga vittnesmål från bl.a.; Irenaeus, Origenes, Tertullianus, Hieronumus, Augustinus). En trolig datering är tidigt (enl senare rön och om du bortser från 1900-talets naturalistiska "forskare" som menar att 22:7; 24:1ff är interpolerade senare, alltså efter 70 e.Kr.), vilket den påvliga bibelkommisionen anser troligt.

Matt knyter ihop GT och NT. Det är judiskt präglat (trol hebr som grundspråk) och har en struktur och inbyggd (kateketisk-)pedagogik som förbluffar. Om du anser att du förstått allt i Matt, har du inte läst det tillräckligt många ggr. Bara talsymboliken är överväldigande; 3, 5, 7, 14 osv. Kristus är centrat och 3 grenar är viktiga i denna bok; etisk (omvänd er), ekklesiastik (Kyrkans ledarskap berörs ofta, se t.ex. 16:16ff; 18:17f oc 28:18ff) och eskatologisk (Kristus ska komma åter och vårt hopp ligger däri, och en fruktan för helvetets realitet).

Ett förslag på grovindelning är följande 5 bokavsnitt (avslutas med; "När Jesus hade avslutat..."):
a. Prolog 1-2
I b. Berättelser om Jesu förberedelser 3-4
I c. Bergspredikan 5-7
II b. Berättelser om 10 underverk 8-9
II c. Sändningspredikan 10
III b. Berättelser om respons på Jesus 11-12
III c. Himmelrikes-liknelsepredikan 13
IV b. Berättelser om respons på Jesus 13:54-17
IV c. Kyrkotuktspredikan 18
V b. Berättelser upp mot och i Jerusalem 19-23
V c. Eskatologipredikan 24-25
a. Epilog 26-28

BÖRJAN
Matt 1:1 är en vers man kan skriva hyllmeter om. Först skrivs på gr "BIBLOS GENESEOS", som bör jmf med "Toledot" i 1 Mos t.ex. 2:4; 5:1. Därefter kommer Kristustiteln som för varje jude klingar i Messianska kungliga termer. Därefter kommer två son-titlar. Davidson (jmf 2 Sam 7 och Ps 2:8; 72; 110) och Abrahamson (1 Mos 12:2f; 17:2ff; 22:18), vilka är titlar som får hela den Israelitiska skriftjordmånen att mullra. Vem är denne man?

Efter släktavlan (3*14, där 14 står för dwd=Davids symbolik i hebr-alfabetet) följer kortfattat julevangeliet och sedan möts vi av några magiker och en galen kung och därav flykt till egypten. Allt sker med frekventa hänvisningar till GT (t.ex. Jes 7:14; Mika 5:2; Hos 11:1 och Jer 31:15).

Ingen judisk skrift har börjat så här. Som om detta inte skulle vara nog, kryllar det av icke judar i kapitlen; 4 kvinnor och några österländska stjärntydare som faller ner som för en Gud. Tänk på den bilden om ovärdiga icke-judar när du själv faller ner inför eucharistins mysterium nästa gång!

Kap 3 fortsätter med judiska allusioner, när Johannes presenteras. Jordan, öken, Eliakläder (2 Kung 1:8) är bakgrunden för dopscenen. Efter dopet blir Faderns röst och dHA:s duva (jmf 1 Mos 1:2; 8:8ff) uppenbarade tillsammans med "den älskade Sonen" (jmf Isak:s offer vid Moria berg i 1 Mos 22 och 2 Krön 3:1). Redan här finns alltså urbilden för EN treenig Gud (med Guds gåvor av guldig vishet, rökelsefylld bön och myrrakryddad självuppoffring).

Kap 4 måste förstås utifrån 2 och 5 Mos (jmf Jordan; öken, 40 dagar/år osv)! Israel klagar över hunger (2 Mos 16:3) och sätter Gud på prov (17:7) och hänfaller åt avgudadyrkan (32:1ff). Jesus besegrar frestelserna - från den ondes bibeltolkning (att tolka Skriften som Fan själv har sitt ursprung här) - med att INTE; a) använda sin gudomlighet för egna begärs tillfredställelse (5 Mos 8:3) och b) testa Gud (6:16) och c) ta "senvägen" att tillbe avgudar för världslig framgång. Guds vägar är outgrundligt annorlunda. Hans rike består av ömvändelse, ödmjukhet och syndaförlåtelse genom de apostoliska kanaler Han använder fram tills Han kommer åter. I 4:18 börjar de apostlar kallas - normalt kallar lärjungarna på en Mästare, som de vill sitta under - som utgör grunden för Kristi Kyrka, vilket Han grundat.


BERGSPREDIKAN
Kap 5-7 är bland det yppersta som någonsin skrivits ner. Få kan läsa denna text och inte imponeras. 5:17-48 förtydligar "Torah:ns krav" (Lära).  6:1-18 förklarar en sann tillbedjan (Liturgi/ortopraxis, med bönen Fader Vår centralt placerad) och 6:19-7:12 om är kärlekens gärningar (Liv). Torah, tempeloffer/uppoffringar och gärningar är de 3 pelare som bygger upp judendomen. Jesus fullkomnar det givna (upphävar inget, se 5:17 och se förtydligandet - i de första antiteserna - alltså 5:21-32 om 5:e och 6:e budens innersta mening) och ger en ny rättfärdighetsstandard.

Jesus går upp till berget (jmf Mose i 2 Mos 3; 19:3; 1 Kung 18f osv) och ger först 8 saligprisningar som är ett porträtt av Jesus, Hans Kyrka och helgonens liv. De ödmjuka, fredsstiftande, renhjärtade och förföljda ska få sin lön (nu och sen)! Om vi följer bergspredikan kommer inte det finnas några icke-troende kvar. Salt och ljus slår igenom i allt. Mörker kan inte finnas nära helighetens centrum.

Judisk spiritualitet bygger på givande, bön och fasta. Jesus kritiserar inte dessa fenomen, men den hycklande attityden bakom. Vårt hjärta ska vara rent, ödmjukt och tillfreds. Ha tillit/förtröstan på Gud. Fader vår är en bön som finns en kommentar till senare, här (under 3*10 kyrk-katekes-skäl)!

Som vi dömer, ska vi bli dömda och på frukten känner vi trädet. På husets hållbarhet känner vi Anden bakom och gör mot andra vad du vill de ska göra mot dig. Så enkelt, men så komplicerat vi gör allt! Den som söker finner dock: ALLTID! Gud, kommer döma världen (se 7:23; 25:34.41) och många som säger Herre, Herre kommer Han inte kännas vid. De som gör Guds vilja går en sagolik framtid till mötes.



BERÄTTELSER
De 10 specifika underverk (jmf Moses) som berättas om i kap 8 och 9 visar vem Jesus är. Han gör judisk skandal (de orena - t o m romerska officerare - renas/helar med Hans egen helighet), men visar samtidigt att ödmjuka böner besvaras (se speciellt 8:6ff).

Från 9:36 börjar Matt röra sig omkring ledarskapsfrågan med bakgrund i fariseernas och Israels kris (9:34). De tolv utses och ges makt/auktoritet (stycket är en kiasm; enligt följande A 9:35; B 9:36; C 9:38; D 10:1; E "gav dem makt"; D 10:2-4; C 10:5; B 10:6; A 10:7f). Lärjungarna ska sätta full tillit till Gud (inga pengar med sig) och kommer möta svåra tider (10:38 nämner ta sitt kors på efterföljelsens väg; det värsta avrättningsinstrumentet i världen) och ge upp allt.

Responsen från människor kommer sedan i fokus (kap 11 ff). Johannes undrar om Jesus är Messias, och svaret lyser av Jesajareferenser (Jes 26:18f; 35:5f; 42:18; 61:1). Ffa uppenbara Jesus vem Johannes var (7-15): förelöparen - som Elias uppdrag - som skulle komma före Messias (2 Mos 23:20 + Mal 3:1.23). Responsen från "folket" var att varken Johannes asketism (11:18) eller Jesu livsbejakning tilltalade dem (11:19). Jesu verop(11:21.23) måste verkligen varit chockartade för åhörarna. Samma budskap gäller idag, då Kyrkan har Gud (jmf 11:27) "genomboende" hos sig. Vi har fått mycket nåd och kommer utkrävas större ansvar. Lev MED det... LEV DET! Det andliga livet är en börda, men det är en lätt börda som ger vila och ro för själen (11:29c-30)!

I Kap 12 blir responsen från fariseerna enormt fientliga. Jesus gör sig till Herre över Sabbaten (ett direkt gudomliggörande) och menar sig vara förmer än Prästerskapet (v5, som gjorde tjänst under Sabbaten, men var skuldfria för det), Templet (v6), Jona (v41) och Salomo (v42).

Kap 13 har 7 liknelser som förklarar hur Guds rike tas emot och kommer växa. Liknelserna kommer dock bara förstås av dem som följer Honom för att de vill se och höra och förstå (13:13, jmf Jes 6:9f och fariseernas respons). Den längsta liknelsen är den om såningsmannen. Gud = såningsmannen (Jes 55:10f) och säden = Guds Ord (Jes 55:10ff) faller på 4 olika sätt i våra hjärtan. Att inte alls fareseistiskt förstå är vanligt i all kommunikationsförmedling. Ofta beror det inte på budskapet, utan på budbäraren. Endast en passionerad helgonlik gestalt gör evangeliet intressant. För att bli ett helgon behöver du rötter (för motgångar kommer alltid). Att älska ytan, pengar och framgång ger ingen god skörd för något (jmf 6:25ff och 19:16ff). Endast en person som hör och gör får en god frukt-skörd. De som förstår denna liknelse har inte långt kvar till Guds rike (eller ens framgång med något; vad-det-tänkas-må-vara-över-huvud-taget).

Till sist en liten notis om Jesu brödrar/systrar (12:47f; 13:55f m.fl.). I princip ingen (den enda som gjorde det - Tertullianus - blev utskrattad) har under 1800 år trott att dessa "adolphoi" är fysiska bröder till Jesus. Ty Septuaginta (LXX - som var evangelisternas Bibel - på grekiska) benämner all släkt som adolphoi (p g a att Hebr inte har ord för kusin o dyl, se LXX i t.ex. 1 Mos 13:8; 5 Mos 23:7; 1 Sam 18:8; 2 Sam 1:26;  2 Kung 10:13f; 1 Krön 23:21ff och se NT Rom 8:29; 12:1; Kol 1:2; Hebr 2:11 och Jak 1:2). Jakob och Josef nämns också som söner till en annan Maria (Mark 15:40 och Joh 19:25). Se vidare unde 99 Invändningar nr 58f.




tisdag 18 oktober 2011

Samhälle och Moral

Nedan sammanfattas katekeserna lk 401-421 (eller KKK 1877-1986)!

Vari består människans gemenskapskallelse?
Vi är skapade till Guds avbild/likhet och inbjudna till att bli delaktiga av gudomlig natur (2 Petr 1:4)! Gud är en relation och Hans gemenskap avspeglas i vår gemenskap och broderlighet. Därför kan inte nästankärleken (jmf bud 4-10) inte skiljas från kärleken till Gud (jmf bud 1-3). I människans natur ligger ett gudomligt nedlagt behov av socialt liv, främst i familj och i ett civilt samhälle, men också i andra sammanslutningar. I allt krävs respekt för rättvisa och en rätt värdeskala (så att t ex det materiella underordnas de andliga värdena).

Vad är en subsidaritetsprincip?
Sammanslutningar på högre plan ska inte blanda sig i det som angår en samanslutning på ett lägre plan, utan understödja och låta alla beslut fattas så nära personerna som möjligt.

Vad är en legitim auktoritet?
Varje mänsklig sammanslutning behöver en legitim auktoritet, och en sådan handlar med det allmänna bästa för ögonen (vilket inkluderar bl.a. personers okränkbarhet och rättigheter, demokrati, rättsstat och fred). Ett bra samhälle är ett samhälle som gör det lätt att leva rätt (eller bra). Att slå sig fri kan vara berättigat, men "Befrielsen i evangeliets anda kan inte förenas med hat mot fienden som person – men väl med avsky mot det onda som han gör som fiende." (KKK 1933).


Vad är jämlikhet?
Att alla människor har samma ursprung, natur, värdighet och grundläggande rättigheter, då vi är Guds avbild med samma odödliga själ och är kallad till samma salighet hos Gud.


Vad är genuin solidaritet?
Att rättvist fördela resurser, i bl.a. rimlig arbetslön och rättvisare social ordning, men också av trons andliga resurser.



Vad är den naturliga lagen?
I Sverige är det en sekulär självklarhet att vi själva konstruerar lagar. I katolsk filosofi (och i princip alla kulturer) utgås istället ifrån att moraliska lagar baseras på naturliga principer/lagar om - gott/ont - som är härledda ur den mänskliga naturen. Den naturliga lagen kan förstås av det mänskliga förnuftet, då den är skriven i människors hjärtan och samvete (Rom 2:15) och därmed universiellt bindande (även om inte alla levt helt efter den). Dock behöver denna kunskap kompletteras med den gudomliga uppenbarelsen som ger mer lyskraft åt det moraliska, höga och mystiska mänskliga okränkbara livet. Guds mästerliga avbilder är alltsåett eget mål i sig själv och kan inte användas som medel (som i t.ex. slavhandel, sexhandel och eutanasi). Augustinus skriver apropå naturlig/gudomlig lag (se lk 417); "Gud har skrivit lagen på tavlor därför att människorna inte lyckades läsa den i sina hjärtan."

Vad är skillnaden mellan den naturliga lagen, Torah och Kristi lag?
I de gamla förbunden förstärktes den naturliga lagens "lätttillgängliga förnuftsprinciper" av den gudomlig uppenbarelsen (=Torah), som var helig, andlig, god, men ofullständig. GT förbunden var alltså goda förberedelser för evangeliets nya lag, som förkunnades och förverkligades av Jesus, som gav oss dHA:s nåd för att vi skulle kunna förverkliga den. Den nya lagen finns i Kristi liv och förkunnelse (med bergspredikan i Matt 5-7 - som dess främsta uttryck) och i Kyrkans undervisning. 



Krönikoböckerna

Att beskriva Israels historia från skapelsen til Jerusalems upprättelse utifrån ett liturgiskt/prästligt perspektiv är inte lätt! Krön försöker göra just det; en krönika över hela "den gudomliga historien"! Speciellt intresse ägnas åt Davids och Salomos liturgiska förehavanden! Bokens budskap är att ett troget gudstjänande (liturgiskt) i templet ger välsignelse och är ö h t grunden för judisk överlevnad. Strålkastarljuset riktas speciellt på Jerusalems tempel och den davidiska konungsliga ätten.

1:A DELEN; DAVID OCH ARKEN
1 Krön inleds med långa släktlistor (Jesus föds in i dessa led, jmf Matt 1 och Luk 3:23 med 1:1.17.27; 2:1-15; 3:5.10-19), men som får sin höjdpunkt i herden för Israels folk; Davids eviga förbund (17:14-17; 28:7) och Davids kungadöme (kap 11ff)! David intar Jerusalem (Moria berg, jmf 1 Mos 22:2) och blir allt mäktigare!

I 13 hämtas den högheliga arken till Jerusalem med dans och sång, men Ussa respekterar inte det heliga och faller ner död (13:9f)! Runt arken blir det fest och gudstjänst! Tänk dig det största liturgiska firande du sett och dubblera detta någon gång/några gånger, så får du fram mäktigheten i Israels heliga kult! Prästerna drar fram liturgiskt beklädda - lovprisande, tackande och psaltarklingande (Ps 105 och 96 återges i kap 16) - i långa processioner; offerdjuren trängs och rökelsen ligger tät, precis som ljudet av trumpeter, cymbaler och psaltare!  Det kan vara på sin plats att betona att festligheterna påminde om Kyrkans eukaristi; se 16:3 och 29:22; "de åt och drack med stor glädje inför HERRENs ansikte" (jmf 2 Mos 18:12 och 24:11)!

David visar respektlöshet i kap 21 och folket får betala dyrt (alltför dyrt = 70 000 liv?), men David utverkar bönhörelse på framtida tempelplatsen! Därefter berättas om Davids förberedelser för tempelbygget (vilket inte poängteras särskilt tydligt i 1 Kung)!

2:A DELEN; SALOMO OCH TEMPLET
Salomo börjar bygga det överdådiga hus (=Templet) som skimrade i guld och som innehöll ett heligt tomrum (utan avgudabilder) med två gigantiska keruber som överskuggade arken (5:7); omgjordat med kerubavbildningar, 3:14! I det heliga fanns 10 ljusstakar (prydda med blomor) och skådebrödsbord! Utanför det heliga fanns två höga pelare (Jakin & Boas, smyckade med granatäpple på liljeformade huvuden, 3:15f; 4:13 och 1 Kung 7:15ff), kopparhavet som liknade en lilja (vilande på [avguda-]oxar - jmf 2 Mos 32:4), massor av kärl, knivar och altaret (4:1)! Arken (med budtavlorna) förs in av prästerna, när 100 000-tals människor samlats. 120 präster blåser i trumpeter (testa ej hemma) och en kör stämmer upp sång för att HERREN är god och nådefull och instrumenten ljuder och templets innersta uppfylls av ett moln, så att ingen kunde göra tjänst där (5:13f); Gud är slutligen heligt närvarande vid sin heliga fotapal! Eld faller ner från himlen och uppslukar mer än 100 000 boskapsdjur (7:1ff) och festligheten varade en hel vecka!  Bortsett från de blodiga offren, känns det hela väldigt katolskt!

Till jordens mäktigaste och visaste kung; Salomo (9:22) kommer även drottningen av Saba och blir oerhört imponerad! Men ingenting nämns här om Salomos senare förfall (som i 1 Kung 11)!


3:E DELEN; FÖRFALL OCH VÄNTAN PÅ UPPRÄTTELSE
Salomos son Rehabeam försöker göra faderns ok tyngre (inga skattelättnader), men landet splittras och vi får följa förfallet i Juda (dit löftet om Messias är knutet)! Ofta reses andra stoder/statyer till avgudar och folket avfaller, men Asa (913-873, kap 14-16), Josafat (873-849, kap 17-20), Ussia (769-736, kap 26), Hiskias (714-686, kap 29-32) och Josias (637-607, kap 34f) återvändande till den gamla tron (liturgiskt och läromässigt och lagmässigt) beskrivs ingående i 2 Krön.

I genomgången av kungarna återkommer ständigt en beskrivning av deras mor. DrottningModern (”gebira”) hade en oerhört betydelsefull position i hela den antika världen och har än idag Drottningrollen, i flera kungliga ”exotiska” östkulturer (t.ex. Swaziland). Anledningen till detta var/är bl.a. polygamin och därför blev kungaättens regent:s Moder Drottningen, som ibland t o m hade ensam regeringsmakten, se 2 Krön 23:12ff (f ö ställen se 1 Kung 2:13ff; 11:1-3; 15:13, 2 Kung 24:15; Ords 31:1;  Höga Visan 3:11 och Jer 13:18). 

Krön slutar med platt fall för Jerusalem och templets förstörelse, men slutar dock med hopp, då Koresh begär att judarna ska bygga upp "Guds hus" igen i Jerusalem. Hoppet vänds här mot framtiden och Jerusalems tempel och Davids ätt! Och Han kommer. Påskalammet intar templet och Hans kropp är det nya templet/tabernaklet (jmf Upp 21:3.22).

En bild säger minst 8 ord...



Orginalet hittar du här.

Aktualitet pga bl.a. det här

måndag 17 oktober 2011

Människans värdighet

Nedan sammanfattas katekeserna lk 357-400 (eller KKK 1691-1876)!

Vari består människans värdighet?
Vi är skapade till Guds avbild/likhet och inbjudna till att bli delaktiga av gudomlig natur (2 Petr 1:4)! Moraliskt rätt liv är därmed en viktig del att visa din kärlek till Gud genom att underkasta sig Guds vilja - och låta Han göra jobbet - och därmed leva fullt ut i Kyrkans sakramentala gemenskap och få ta emot dHA:s gåvor.

Katolsk morallära är inget mindre än en kärleksrelation med Han som skapat, dött och som kommer saliggöra din själ och kropp. Människan kan med sitt förnuft och av egen fri vilja följa det gudagivna samvetet och älska det sanna, det goda och det sköna (som är avspeglingar av Honom). Att älska Gud är en livsuppgift, som kräver en insats och som har sina regler/lagar. Det är inte en lätt livsuppgift, men ett rätt sätt att vara, ja en nyskapelse i Kristus; mitt i Kristi kropps blodomlopp.

Kan människan vara god, utan Gud?
Det kan hon säkerligen inte, då allt gott kommer från Gud! "Om Gud inte finns är allt tillåtet", som Dostojevski uttryckte saken. Gud har i varje människohjärta lagt en längtan efter Honom. Att vägra vara delaktiga i Guds kärlek gör oss oförmågna att göra det goda och sanna. Helgon däremot älskar den enkla godheten, för de lever nära Guds enhet! Augustinus och Aquino skriver (ur KKK 1718);
"Hur kommer det sig då att jag söker dig, Herre? Därför att när jag söker dig, söker jag ett lyckligt liv. Så låt mig söka dig så att min själ får leva, ty min kropp lever av min själ och min själ lever av dig.

Gud ensam uppfyller människors längtan."
Kan människan vara god, utan Guds heliga katolska Kyrka?
Det kan hon säkerligen, men varför chansa? Uppenbarligen är inte Kyrkans morallära specifik för henne i allt (t.ex. mord är fel för alla), men endast i henne ges fullheten av godhet, sannhet och skönhet; så att vi kan älska Gud än mer. Att älska Gud i sitt liv, bygger på att du vet vem han är och vad han vill (del 1; läran). Men även om du har en korrekt teologi (som Fariseerna) är det utifrån gärningarna mot dessa mina minsta du skall dömas. Hela GT är en tragisk historia om hur Guds folk ofta vägrar lyda och bestraffas. När folket ödmjukade sig och lydde kom välsignelse. Samma universiella regler gäller än idag, även för andra; ty islam, mormoner, evangelikaler och ortodoxa judar växer.
 
Vad avgör om en handling är moraliskt god?
Det finns tre nivåer i människans fria ansvarsfulla handlande (som kan förminskas och försvinna pga okunnighet, arvssynd, ouppmärksamhet, våld, fruktan, okontrollerade känslor och vanor). 1) vilket är objektet för handlingen. 2) vad är målet/avsikten för handlingen och 3) omständigheterna!

ändamålen helgar inte medlen. Ont blir inte gott pga omständigheter. Mord, hädelse och äktenskapsbrott kan aldrig bli gott.Det tål att upprepas i en tid där nästan alla misstror objektiva moraliskt bindande och universiella sanningar. Kristus, Kyrkan, Skriften, förnuftet, samvetet och all mänsklig erfarenhet går på tvärs mot vår kulturs dogmaticism; att vi konstruerar vår egen moral! En bättre värld, med fred, stabilitet, rättvisa, välstånd i alla relationer kräver att vi återupptäcker de moraliska principerna och dygderna. Annars går familjen, kulturen och våra själar käpprakt - bokstavligen - åt helvete

Vad menas med lidelser och samvete?
Lidelser är känslobetonade affektdelar av ett mänsligt psyke, som driver oss att handla. De viktigaste lidelserna är kärlek/hat, längtan/frutan, glädje/sorg och fruktan. De är i sig själv varken goda eller onda.

Samvetet är en del av människans innersta som är okränkbart (man får inte tvingas bryta mot det). Samvetet kan tränas och bör tränas ffa i att aldrig göra ont, gyllene regeln och respektera din nästa och hennes samvete.

Vad är dygder?
Dygd är en beständig, bestämd inriktning att göra det goda. De 4 mänskliga är klokhet, rättfärdighet, själsstyrka/mod och måttlighet (se Vish 8:7). Den kloke urskiljer vårt sanna väl och vägar att nå det. Den rättfärdige ger andra det som tillkommer dem. Den modige är fast och uthållig i att söka det goda, intill dödens rand. Den måttfulle låter viljan vara kung över instinkter/drifter/njutningar.

De teologala dygderna har Gud som ursprung och ingjuts med den helgande nåden. De 3 är tron, hoppet och kärleken (se 1 Kor 13:13). Troende tror på allt Gud har uppenbarat. Den hoppfulle längtar efter Gud och himlen och sätter förtröstan på Kristi löften och dHA:s hjälp. Den kärleksfulle älskar Gud över allt och sin nästa som sig själv.

Vad är synd?
Ord, handlingar eller önskningar som står i motsats till den eviga lagen. Det kränker Gud, sårar gemenskapen och angriper den mänskliga solidariteten. Synder kan indelas efter a) vem de är riktade mot (Gud, andra eller mig själv), b) efter tankar, ord, gärningar och underlåtelser, c) dödssynder och mindre synder och efter d) huvudsyndsområden (KKK 1866); högmod, avundsjuka, vrede, ledan, girighet, frosseri och sexuell orenhet. 


En dödssynd (är inte att förväxla med huvudssyndsområdet) är något ”allvarligt som objekt, och om den begås vid fullt medvetande och med full avsikt” (KKK 1857). Dödsynder måste ångras, biktas och förlåtas innan kommunion, då den förstör kärleken i henne, berövar den helgande nåden och kan leda till evig död (om den inte ångras).

lördag 15 oktober 2011

Lovsångsinstruktion

En bild säger 110 ord!



En bild säger inte 1000 ord!

Sola homileticus blir förvirrat sakra-mentalt tråkigt!

En bild säger 1000 ord!


Contra ProtestAndarna

Att dra ut konsekvenser är bra och nödvändigt. Om kristendomen är något uppenbarat, så förpliktigar denna uppenbarelse. Om min tro är en protest, så accepteras bara det jag kan förstå och tycker om (typ som ultrabaptisten; m a o nästan inget klassiskt kristet alls).

I slutänden finns det (nog) bara 3 intellektuellt konsekventa åsikter att fasthålla.  
Ateism, vilket är protestfyllt, men innehållslöst, menings-löst och värde-löst, 

Budens folk = judarna, ursprungsuppenbarelsefolket, med en sentida protest mot Jesus/kristendom eller 

Catholicism en version 1.1.1 av ursprunget, som fullbordats i fullhet!

Islam kan jag inte ta som ett seriöst intellektuellt alternativ, med en stridslysten polygam grundare, dock med mycket judisk/katolsk visdom kvardröjande!

En protestAnde som söker leva ett kristet/kyrkligt liv, ser jag som en levande anomali! Det finns grader i detta (protest-)helvete, men i slutändan kommer alltid frågan: Vad är autentisk kristendom? Är baptismen autentisk? Kristologin? Helvetesläran? Mariologin? Karismatiken i evangelikal tappning? Småpåve"fighterna" (m a o kan jag tolka skrifterna i ofelbar riktning, eller finns det ett petrinskt ämbete)? O s v!

Ja var hittar du autenticiteten i protestantismen? Jag har sökt länge och fann den inte. Luther menade att magistratet hade fel (och hans bibeltolkning var rätt). Baptisterna menade/menar sedan att Fr Martin inte var tillräckligt revolutionär (och att deras tolkning var helt rätt). Liberalistprofessorerna menade därefter att deras A-teistiska bibeltolkning var den enda rätta och slängde ut den sista auktoriteten (Skriften själv). Ateisterna drog konsekvensen fullt ut. Det finns ingen Gud (fast utan Honom hade de inte själva så desperat sökt förneka Honom)! Och som svar på denna sista ateist-protest, växer en pietistisk fundamentalism fram. Vi vill behålla det bra katolska, men kasta ut restän (vad som är bra/katolskt varierar in absurdum)! Att några 2000 år senare uppfinner det "sanna och rätta" kristna hjulet igen, fick mig att tvivla på hur fast rotad den nya "frächa" kristendomen egentligen är. Jag tror - med 1000-tals ackumulerade bevis - att det är ett ärligt sökande, men i grunden sentida "hittepå"!

Jag kan inte se annat än att Jesus grundade EN Kyrka (flera riter och spiritualiteter) med i grunden EN bekännelse (flera praxis); EN ledning (flera ledare) och ETT mässcentrum (flera sakrament och symboler, med en kristocentrisk mitt)! Kyrkan finns inte enkom runt KK, men det enda stället jag kan hitta den idag - i fullhet - är just där! Där finns uppenbarelsen traderad (obs traderad i betydelsen överförd) och här har man alltid stått upp för fullheten och låtit budskapet förpliktiga i dygd, lidelse och helighetstörstande bön!

För att motivera sina egna sammanhang, har protestAndar hittepå: "det "konstantinska avfallet"" på läronivå eller dogmnivå (se bl.a. Invändning 23). Jag kan inte se detta annat än som en intellektuell sopteori, då jag hittills under min korta levnad inte hittat något som substansiellt stött avfallsteorin...

Läran var inte fullt utvecklad vid t.ex 300-talet, vilket den naturligtvis aldrig blir på jorden. Men alla tydliga frö och hela stommen till allt kyrkligt arv mycket klart uttryckt. Även det som nykristna samfund reducerat bort (eller snarast ännu inte insett) finns här tydligt uttryckt. Det centrala i 300-talets Kyrka; dop, eukaristi och ämbete finns extremt tidigt belagt i all dess kyrkliga särprägel. Kyrkans alla specifika centrala dogmer kan omöjligt föreställas ha växt fram utan apostolisk grund och utan enorm protest från alla dem som ville se Kyrkan vara trogen sin mästares vilja. Om någon förvrängde den apostoliska tron, slogs kyrkofäderna med liv och lem så att detta inte skulle få spridning. Antingen är det urkyrkans tro som vi ser i början, eller är Kyrkans tro världshistoriens största och mest oförklarliga uppfinning. Men redan i dessa kyrkofäders skrifter finns utvecklad kristologi, mariologi och ekklesiologi. Här finns biskopar, mässor, reliker, välsignade ting och heliga platser. Redan under dessa första århundraden; firas martyrernas dödsdagar, det åkallas om förbön, fastas och ges allmosor. Tidegärden läses, Pilgrimsfärder och även processioner företas.

Motbevisa mig gärna!

Anathema

Frågan har varit uppe nu ett antal gånger hos antikatolikbloggarna. Vad betyder Trients förkastelse (anathema) av protestantisk tro...
Så här ser jag på ANATHEMA ur ett katolskt perspektiv…

Först NT;
Ana-thematizo (Stud.Bibeln nr 296f) är att överlämna något åt Gud till undergång/fördömmelse. Se Gal 1:8f; ”om någon förkunnar ett annat evangelium för er än det ni har fått – förbannelse över honom!” Det är bibelns anathema… (se även Apg 23:14; Rom 9:3; 1 Kor 12:3 o s v)

Sen Koncilierna
Liknande beskrivningar av ”anathema” användes i de klassiska koncilierna mot dem som inte delade Kyrkans tro (t.ex. Nicea). De uteslöts inte p.g.a. Kyrkans beslut över deras tro; utan den varnar för att du själv utesluter dig ur Kyrkans gemenskap om du skulle tro så. En formell uteslutning görs dock endast av biskopen.

Till sist nuläget
Idag, se t.ex. 1983 års ”Code of Canon Law” existerar inte någon av dessa användningar av ”Anathema” längre. Därmed skjuter bishop White, ”tidens tecken” och alla antikatoliker helt bortanför målet. Synd!
För mer info se CatApol

Contra Agnosis

Agnostisk ateism betyder att man inte vet säkert om det finns gudar; och därför saknar tro. Hur vet man att man "nog inte" kan ha kunskap om gudar?

Det känns som det stipuleras en utsaga i agnosticismen; "vi kan inte säkert veta något (om Gud)", utom detta att vi inte kan säkert veta något (om Gud).

Om man ska finna en position med "avsaknad av tro" som rimlig; måste man ju kunna argumentera varför man inte kan ha någon kunskap här. Att bara säga att denna position är "untouchable" är väl att måla in sig i ett hörn!

Ta ett konkret exempel. Kalle lever utan samliv. Han tror inte på att ha sex. Han vet inte säkert om det finns något i det där. Och han antar att det för honom inte går att ta reda på om det finns något i sexualiteten. Han är agnostiskt asexuell. Är detta en neutral position. Kan detta anses vara omöjligt att kritisera?

Samma sak om jag tror att kärlek, sanning och näringsrik mat nog finns; gör inte mig mer skyldig (alltså större bevisbörda) att bevisa dess existens mot de som vägrar tro att sanning, näringsrik mat eller verklig kärlek existerar. Matvägraren, sanningsrelativisten och kärleksagnostikern har minst lika stor skyldighet att redovisa skälen för sin tro...

Om jag däremot skulle tro på tomtar, har jag bevisbördan (jag tror på något objekt som ingen kan se i denna världen; och som ingen egentligen haft skäl att tro på; till skillnad från Gud som det finns skäl att tro på och som inte existerar som ett objekt i den fysiska världen).



Jag tror det finns många likheter mellan religion och mat (och sex).

Låt mig göra en liknelse.

Det kommer en man från mars till Stockholm (händelsen är inte verklighetsbaserad :-) ). Han går runt i gamla stan. Först passerar han en grekisk resturang, sedan en turkisk, därefter en italiensk o s v.

Efter två veckor, har han bara ätit en gång. Varför; jo för han fick diaré på den grekiska restuarangen...

Det mest logiska är då att matvägra?


Agnosticismen menar att det enda logiska är att vara ateist! Vi lever i en värld, där folk är obotligt religiösa (en andlig hunger). Det finns massor av maträtter (religioner) och restuaranger (samfund). Men eftersom det finns så många så vägrar jag äta och sitter och häcklar restuarangernas utbud och maträtternas komposition. Detta låter inte logiskt!

Ännu mindre logiskt är det att säga att jag vägrar äta, för att jag hade en dålig matupplevelse. Att personer får sådana, då det hör till livets villkor; därav kan man inte dra slutsatsen att "all mat = ont"!

Elller att mat är så komplicerat. "Sist jag försökte äta; läste jag innehållsförteckningen". Den var lång och vetemjölet vet jag inte varifrån det kom. Var det ekologiskt eller kom det från vietnamesiska blyförgiftade åkrar? Kan jag lita på att det inte fanns för mycket E145? Är pulvermjölken verkligen näringsrik? JAG VET INTE; alltså vägrade jag äta! Det vettigaste verkar vara; eftersom mat är komplicerat, så sätter jag mig in i vad som är bra mat och väljer att äta näringsrikt i en trevlig gemenskap, med goda kryddor och gott vin! Inte att jag vägrar!


Agnostiker (eller ateister) har inte en neutral och en allenarådande logisk position. Den är ett undantag, som bekräfttar reglen att normalmänniskan behöver någonting mer än ensamheten (ur ett andligt övernaturligt perspektiv).

Min tro är att ett fullödigt liv innehåller andlighet, tid för dig själv i tystnad, gemenskap med andra och meningsfullhet i ditt värv. Att flera delar saknas i många moderna svenska liv; gör bara mig mer övertygad om att vi lever i en märklig tid. Kierkegaard fick frågan; vad skulle du rekomendera mänskligheten om du bara fick rekommendera en sak. Svaret blev tystnaden!

Åsikter som att de som tror de funnit ett bra matställe, är överelitistiska eller neurotiska eller sjuka; säger mer om fattigdomen i den egna positionen; enligt min mening.

Ovanstående liknelse haltar på många plan, men jag tror den säger något... Hoppas någon kan ge konstruktiv kritik...

PS! Kan tycka att den empistemologiska diskussionen om vetenskap och tro också går att applicera här. Vetenskap är som vatten; den behövs, men den funkar inte i längden om du inte har vissa grundantaganden (tro/mat). Alla måste ha grundantaganden (mat). Vi litar på att vissa saker stämmer (tro). Men en utgångspunkt som är ateistisk är kunskapsförstörande (t.ex. logisk positivism). Hur kan vi lita på något om allt är fysik/kemi? Om vi inte vet att naturen har ordning; varför bedriva naturvetenskap... Om moral/etik bara är mänsklig konstruktion; hur kan vi då tala om moral? Att bara leva på vatten (vetenskap) ger ingen fast föda. DS!

PS2! Tänkte slänga ur mig två tankar till. Ateistiska (vatten-)kulturer skapar enormt religiöst hungriga miljöer (t.ex. postkommunistiska Sovjet eller dagens Kina). Tror man inte på Gud, kan faktiskt folk börja tro på precis vad som helst; t.ex. Partiet (t.o.m. SAP)! Postkristna (matförgiftade) miljöer skapar ateister (1700-talets Frankrike eller dagens Svedala). Det är inte alltid så här, men trenden finns nog där ur ett större och längre perspektiv. Äta bör man, annars dör man (som kultur/civilisation). Äta gör man ändå dör man (men vad händer sen)? DS2!

Contra MFS II

”Det var en gång ett gäng svartenister som försökte infiltrera ”Yeshuasamfundet av de verkligt sista dagars heliga”. De smög sig in och bluffade sig igenom alla intagningskraven (de åt fläskpannkakor och körde EPA-traktor på Shabaten). Vips, så vart de i majoritet och lönnmördade sina bröder, med dolkar som gömts i krucifixen. När de läste i de andras heligas böcker, så upptäckte de en historia som verkade otrovärdig, så de slet ut de sidorna. Restän bevarade de troget (de tog alltså över Yesuanissarnas skrifter) och förde ett stillsamt korkat (saliga är de korkade, ty de sjunka inte så djupt i satanism) liv i kloster, där ”Yeshu-arvet” bevarades under ett millenium! Plötsligt blev en av svartanisterna övermodig och tog makten över de andra. Han krävde att få bli kallad ”Pappan”, tog därför på sig konstiga kjolar och kulörta hattar och tillbad solen i lönndom… De andra bugade sig, utom puritist-baptist-kassören som gjorde motstånd, men han lönnmördades också, men hängdes sedan upp på en träpåle (ej kors). Då hurrade alla satanisterna och ”flärdi-klärdig-nalerna” av en skökotyngd babylonie-skit-rit och sjöng:
trevlig, trevlig, trevlig är Herren Papaot” och Yeshua fick ta sin moppe och åka därifrån till oljeberget!

När Yeshua väntat i 1700 år åkte han till amerikat och bland 30 000 andra trumo-flum-heresier i gör-det-själv-tolkningsdjungeln fick Han nu först de riktigt verkligt sanna lärjungar i båten igen. Sen kom den sista tiden och båten seglade iväg på havet och alla andra dog i harmaggedon och tjernobylstjärnan klöv vattnet och vredeskålarna tömdes över satanisterna. Sen levde alla ”de verkligt sista dagars heliga” lyckliga i alla sina dagar och katekisso-strofböcker brändes och kjolarna och kulörthattarna förtärdes i salPETERsyra. Då öppnade sig underjorden och slukade HedenRom och hagel förtärde kate(stof)dralerna och domSkökorna!”

Känns det inte igen? Detta är alltså en hemlig kopia som jag hittade i skogen, skrivet på gammalhebreiska och det är sanningen om kyrkohistorien, från de som sedan mördades. Jag svär att detta är från Elohim! Nisse i Salem kan intyga att det inte är hittepå eller något Blahaj!


Att nån (nog) tror att detta var seriöst, säger något om den "(avgrunds-)djupa" kyrkohistoriska nivån, som odlas i frifräsarperiferin! Hur ska man takla sånt här? Någon som har tips! Själv börjar jag tvivla på människans bildningsbarhet.

Ja, saliga äro de korkade, de behöva inte sjunka in i bokträsket! Ja, ler du mycket och springer fort, syns det inte att du är korkad eller att själen är oroad! Saligt och antiintellektualism är (nog) varandras parhästar i några frifrälsarsammanhang!

Contra MFS

MFS har splittrat en redan splittrad frikyrklighet. De menar att kristenheten är fel i allt, utom att NT var rätt och att Yeshua var Messias (inte Gud)! Den "rätta" hednatron är messiansk och dog ut tidigt, men har nu återuppstått! Jag har debatterat rätt mycket med SÅ, lewanu och Rickard (som knappt går att ta på allvar, från Vakna Sverige)!

Min allvarliga fundering är varför alla judiska organisationer (ortodoxa, reformerta, liberala, progressiva, konservativa och rekonstruktionistiska) är eniga och förkastar idén att messianism är en form av judendom. Och så företräds MFS av Ketriel Blad; konverterad jude, som tror att Jesus är Messias!

A) Om MFS är en judisk rörelse, varför förkastar judarna dem (inkl Blad-verket)?
B) Om MFS är ”den rätta kristendomen (Jesus som messias)” varför förkastar alla kristna dem samfällt? Och vad finns det för konsekvenstänkande i att kritisera sönder kristendomen och sen vilja vara kvar och spela offerrollen.
C) Om det är en ny religion, varifrån kommer deras ledning? Om det krävs en jude för att leda dem, vem ska bli tronföljaren (då Blad verkar kamuflerat sig till oigenkännlighet för att passa i det judiska olivträdet, trotts sin doktorslagerkrans)! Det verkar vara sekterism, vilket jag med glädje och utan samvetskval förkastar. Och MFS har därmed ingen andlig auktoritet alls (förutom egen tolkning av skrifterna) att underordna sig? Man är en liten obetydlig karismatisk ”hang around”-klubb och verkar trilla mellan stolarna (den heliga Matt 16:16ff och Mose stol, Matt 23:2f)!

SABBAT
Deras huvudargument verkar vara att KK har avfallit, redan i NT:lig tid (visa mig vart det skett i NT eller i KyHi)! KK ändrade dagen för sabbatsfirande redan på 100-talet. Så jag har argumenterat för motsatsen. KK har rättmättig auktoritet att ändra dagen, men i detta fallet tror jag att Gud själv ändrade dagen i o m lilla katekesen:s ord i 452 (se stora 2174ff);
”Varför har sabbaten för de kristna bytts mot Söndagen?
Söndagen är Kristi uppståndelses dag. Som ”första dagen i veckan” (jfr Mk 16:2) hänvisar den till den första skapelsen; som ”åttonde dag” som följer sabbaten visar den på den nya skapelsen som inleddes genom Kristi uppståndelse. På detta sätt blev den för de kristna den första av alla dagar och den främsta av alla fester; Herrens dag, då han med sin påsk för den andliga sanning som finns i den hebreiska sabbaten till fulländning och förkunnar människans eviga vila i Gud.”

A. Gud gav Kyrkan obegränsad auktoritet! Matt 10:40; 16:19; 18:18; ”Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen.”; 28:18ff; Mark 2:27; Luk 10:16; Apg 15:28
B. Gud uppsrod på 8:e dagen (Joh 20:1) och visar sig för lärjungarna på efterföljande Söndagar (Luk 24:1, 13, 30 - 1:a mässan - ; Joh 20:19, 26; Apg 2:1, 42)!
C. Kyrkans främsta firande – återrepresenterandet (anamnes) av Jesu lidande, död och uppståndelse – blev därför lämpligt att extremt tidigt (troligen från början) upprepat på just Söndagen!
D. Kristendomen bröt redan extremt tidigt (se Kol 2 nedan) mot några saker i judendomen (de behöll och fullkomnade också det mesta); I) djuroffer -> EUKARISTIN; II) Kosher (Apg 10) -> NOAKITISKA LAGEN (Apg 15:20); III) omskärelse (Apg 15; Gal 5) -> DOP och IIII) Lördagsabbatten blev SöndagsLITURGIN (Apg 20:7, 1 Kor 16:2 och Upp 1:10)!
E. De tidigaste Skrifter vi har från de kristna (före NT var klart) talar om att Eukaristi firas på Söndag=”Herrens dag”; Didache 14; Barnabasbrevet 15:6–8 och Ignatios Brev till Magnesierna 8; 9:1.
F. Interpolationen bakåt till också apostlarna; är därför fullkomligt rimlig och den ENDA trovärdiga. Men även om t o m de första 200 åren firade Lördadssabbat, förändrar inte det, det faktum att Kyrkan hade fullmakt att kunna ändra tiden till Söndagen när som (de skulle kunna ändra till Onsdag idag, vad nu det skulle tjäna till)…

Kol 2:16ff: ”Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar högtider eller nymånar eller sabbater. Sådant är skuggan av det som skulle komma; själva kroppen är Kristus… och håller sig inte till honom som är huvudet och som försörjer hela kroppen och binder ihop den med leder och senor, så att den växer som Gud vill. Om ni med Kristus har dött bort från de kosmiska makterna, varför beter ni er då som om ni levde i världen och underkastar er påbud som:Låt bli! Smaka inte! Rör inte! Det gäller ju saker som skall förbrukas och upplösas och är bara människors bud och läror,”


Ja, ingen MFS:are blir (nog) övertygad om den katolska hållningen som jag presenterat. Men så ser jag på det och så har Kyrkans tro alltid varit. De anti-katolska förutfattade principer gör att MFS:are ser rött, så fort KK nämns. Precis som i fallet med alla antikatolska nidbilder, går sånt att smula sönder, för den som vill. Vill man inte, kan man ägna restän av sitt liv till att kasta skit på min Kyrka… Till vilken nytta! Vad göder ett sånt hat? Vad vill man uppnå? Själv älskar jag allt i judendomen (allt utom deras uppfattning om Yeshua bar Yosef)!

Allt gott på Lördag eller Söndag!

Contra Atheismus I

På humanistbloggen har jag haft en lång diskussion med bl.a. Erik M! Erik har kritiserat kristen moraluppfattning och menar att utilitarismen är bättre! Så här skriver Erik M:

"1) Lycka är bra, lidande är dåligt (om inte lidandet i ett längre perspektiv leder till mer lycka, till exempel en operation). 2) Om något är bra bör man sträva efter att få mycket av det. 3) Alla personer vars intressen påverkas av en handling måste räknas in i det moraliska avvägningarna.
Jag gillar utilitarismen, då den tar avstamp i något som verkligen existerar, nämligen lycka och lidande, snarare än i någon abstrakt princip och för att den till skillnad från andra teorier inte är beredd att offra individer för sådana abstrakta teorier. En person som anser att man aldrig någonsin får döda oskyldiga skulle till exempel hellre låta flera tusen människor dö än att döda en oskyldig person. Jag tycker en sådan människa är inte moralisk, hon bryr sig uppenbarligen inte egentligen om sina medmänniskor, hon bryr sig bara om att leva upp till en abstrakt princip och är beredd att låta folk dö för det utan att ta eget moraliskt ansvar för konsekvenserna.

I teorin kan utilitarismen, precis som alla moraliska system, ge rätt läskiga konsekvenser. Alla system är i praktiken beredda att offra människor, men utilitarismen är per definition det system som är minst benäget att offra människor men samtidigt mest ärligt med det när det måste, det gömmer inte detta obehagliga faktum bakom förskönande omskrivningar om t.ex. "indirekta konsekvenser" eller liknande."


Ja, allt kokar ner till vad som är gott. Utilitarismens svar är "lycka för många". Vem avgör det? Vad definierar lycka/godhet o s v? Och hur kan vi veta att våra val är bra? Vad är den arkimediska punkten?

Att som Erik M gör säga att mord är fel, eftersom; "är bättre att ha en regel som säger att man inte skall döda, som endast kan göras avsteg från i vissa extrema nödsituationer. Faktum är att den historiska erfarenheten har visat med all önskvärd tydlighet att de bästa, lyckligaste samhällena är liberala demokratier". Detta visar hur beroende utilitarismen är av den civilisationstanke (den kristna) som byggde vår kultur! En rätttrogen utilitarist, måste mena att satkäringar till mostrar; bör likvideras; så att tjänstefolket blir befriade och jag får ut mitt stora arv!

End-a-målet (ända-målet) helgar aldrig medlen; inte ens för a-teister (ffa inte jesuiter, se faktaoider)! Utilitarism verkar för mig vara ett sätt att få mitt individualistiska subjektiva moraliserande att ha någon objektiv grund. Det blir dock självmotsägande - då det säger - att det inte finns värden, utom mitt absoluta värde att jag kan förneka att det finns absoluta värden! I slutänden leder utilitarism till att "anything goes"! A och icke-A kan inte vara rätt samtidigt! Jag ser den som värde-lös och värdelös!

Contra Atheismus II

Jag tror att jag skulle kunna bli ateist igen. Dels utifrån att jag inte klarar av att hantera ondskans problem (vilket är det enda giltiga argument jag sett mot kristen tro). Dels om jag skulle hitta många rimliga argument/skäl för ateism. Som det är nu ser jag inte skälen (och jag vet att ateism inte är en intellektuell hållning, bara ett avvisande typ...). De skäl jag ser i den svenska debatten är nidbilder av kristendom, typ A) att GT:s Gud kan man inte tro på för Han är omoralisk (enligt vår tolkning) och B) kristna lever inte upp till vår norm och C) påven är konstig...

Erik M undrade på humanistbloggen vad det finns för fenomen som genuint inte kan förklaras rent materiellt eller bättre förklaras med en dualistisk modell?

En kort lista; till att börja med universums begynnelse eller att det ö h t finns något (istället för inget), ordningen i universum, liv, sedan människan, medvetandet, hennes samvete (speciellt det rena dito), fria viljan, ondska (alltså verklig ondska), skönhet (också katedraler, musik, kyrkokonst, mikrokosmisk och makrokosmisk skönhet), glädje, lidande, rättvisa, förlåtelse, barmhärtighet, kärlek, hat, gemenskap, språk, bön, dygder, objektiv moral, vördnaden för det heliga och döden. Sedan evangelierna, Kristi uppståndelse, helgonens liv och utgivande kärlek, martyrierna, Kyrkofädernas heliga tradition, Kyrkans utbredning och överlevnad, Påvens, konciliernas och magistratets ofelbarhet, celibatärer, klosterlivet, tystnadens helighet, under och mirakler bekräftade av Kyrkan, religiös erfarenhet, den himlastormande liturgin, nära döden upplevelser, onda andar/hemsökelse (vilket inte är så vanligt i vår kultur) och otillfredställelse/orolighet i allt från första skriket i födelsen till sista sucken. Mäniskans obändiga längtan, humorn, skrattet och sanningslidelse, Jag har säkert missat ett par hundra grejor, men det var en start... :-)

En rätt osedvanlig getbocksskäggprydd amerikan - Schaeffer - i de Schweiziska alperna har lärt mig att livsåskådningar är bra om de håller att leva med, då ska saker korrelera/korrespondera och vara pragmatiskt (varför dessa principen ska finnas - som gudlös - vet jag inte, då slumpen inte borde gjort att våra hjärnor korrelerar/korresponderar/funkar exakt mot det utanför medvetandet). Jag har alltid misstänkt att "gudlöst leverne" inte uppfyller dessa principer. Jag kan dock ändra mig, vilket kräver just ny info och nya synsätt och glasögon. Få verkar beredda att leverera detta!?!

Men om någon söker och allvarligt ber om att få ett möte med Honom och tar dig bra med tid att möta Homom där Han alltid funnits, är jag övertygad om att presentationen kommer överaska. Inte illusioriskt, psykologiskt eller önskeuppfyllande. Bara på sitt sätt, som Han gjort för miljarder andra. Han har lovat att den som söker finner. Icke-sökare finer följdaktligen inte.

Kommunisten Gaugarin sade efter sin färd, att han farit till himlen och Gud fanns inte där. Ett steg utanför hans kapsel och han hade träffat Honom, 7 år innan det verkligen skedde.

Jag tror ateister kan vara enormt ärliga i sin hållning. En del är det (nog) bara för de har byggt upp aversioner mot KK. Hahn skrev en bok som jag nästan tog mig igenom i helgen! Wow! Synd är allvarliga ting. Att krypa längre och längre in i miss-bruk, är till synes oförargligt. Att njuta av det goda, men bortprioritera Gud ger förblindelse. Synd är att missa värdeskalan (där Gud är överst)! Det är synd. Och det är synd om människan! Kyrie eleison!

Men det är härligt att njuta av det goda och ha någon att tacka och klaga på när livet blir för j-ligt! Christe eleison!

Och det är underbart att veta att de relationer du bygger här kommer i himlens förlägning fördjupas och aldrig förintas. Då ska vi - om vi når fram - möta oss själva, andra och treenig Gud i fullhet. Då förstår jag mig själv och andra och varför allt inte blev perfekt här. Kyrie eleison!

Contra Atheismus III

Erik M har nu lyckats få mig att skriva 4 inlägg. Det är rekord! Tack för imput:en!

Vi började i en diskussion om teism kunde betraktas som rationell. Det tror jag. Jag gav 5 skäl:

1. Allt har en orsak. Ingenting ploppar upp från ingenting.
2. Skönhet och glädje och lidande tangerar något bortanför oss själva.
3. Alla människor bär på en längtan efter mer (eller mening eller rättvisa eller oändlig kärlek o s v ). Alla andra "längtor" (plur.) har situationer som tillfredställer din längtan (t.ex hunger, törst, kärlek osv). Alltså finns det något mer!
4. Människor tenderar till att tänka att något är rätt och något är fel (finns här).
5. Massor av människor har haft religiösa erfarenheter. Om allt är bluff; så är människan ytterst missanpassad. Myggor är anpassade, men människor är felkonstruerade.


Några försök har gjorts att skjuta ner dessa 5 område (nr 4 finns i annan tråd). Att materialismen har fått några poänger på humanistbloggens tråd, kan jag inte se... Erik M (längst ner) skriver; "Vissa teistiska modeller är totalt ologiska, andra är tekniskt sett möjliga men extremt osannolika."

Så kan man tycka. Men materialismen är å sin sida antingen totalt ologisk eller helt fullständigt omöjlig... Materialism är ett auktoritativt, arrogant påstående av obevisade - eller ofalsifierbara - principer. Allt som finns är materia! Hur vet någon det? Hur kan du visa det? Ingen kan visa detta, ändå tror folk på det; för att de vill (de väljer det frivilligt) och har en egen agenda (ibland t o m pseodovetenskaplig)!

Chesterthon skriver så här;
"it is absurd...to complain that it is unthinkable for an admittedly unthinkable God to make everything out of nothing and then pretend that it is more thinkable that nothing should turn itself into everything" (St Thomas Aquinas Ign Press 86; 2:534)


Materialisten skapar sig alltså massor av problem. Det går heller inte att bevisa "människans höghet och autonomi", ofrihet, lyckan i lustans frihet, moralisk relativism eller att all metafysik är ogiltig! Teorin är värde-lös! Menings-lösheten får ett nytt ansikte! Tomheten är absurd! Och attityden blir att allt som inte stöder den enfaldiga materialismen måste fördrivas. Det blir inte intellektuellt hållbart. All andlighet måste förlöjligas, förhånas och man drar sig inte för att låta "ändamålen helga medlen" för att få fram sin aversion!

Själv är jag förstummad av universums alla sköna mysterium. Skönhet finns överallt. "Pulchra sunt quae visa placent" (det sköna ses, och gör själen nöjd). Eller lite skämtsamt uttryckt: "Beuty is in the eye of the be(er)holder"! Ja för att parafrisera Zelmerlöv: "Christians still stand for faith, hope and glory, now!

Människan kan inte leva utan att knäfalla. Om du inte knäfaller inför treenig Gud, så måste du ersätta detta med något; titlar, stolthet, makt, sex, pengar, konsumism, alkohol, tingelitang eller Vetenskapen! Allt detta är - i viss mån - gott i sig, men miss-brukare är inte objektiva. Allt skall brukas och läggas under Kristi herravälde. Då får livet en annan ton och glans. Då lyser ett ansikte ibland jordiskt stoft. Då doftar det Krisma. "Då kommer himlen till jorden; schalalalalalaaaaa" (gammal söndagsskolesång)!

Till sist håller jag med Erik att vi tyvärr inte kan välja vad vi tror på baserat på vad som känns bra. Kristendomen känns för bra för att vara sann. Undersöker man dock anspråken, så finns det för mycket som stöder den för att det ska kännas bekvämt (evangelierna, uppståndelsen, Kyrkans framväxt, mirakler osv). Då kan man antingen bejaka Sanningen eller förkasta detta. Det är roligare och troligare att säga ja! Tro söker förståelse; mera, oftare och djupare! O-tro söker ofta inte. O-troligt nog finner de o-roligt (nog) inget! Otrovärdighet är utan värdighet! Jag finner idag det värdigaste perspektivet vara tro-värdigt! Jag är dock alltid beredd att ändra mig; om jag får argument som håller och mitt perspektiv kan visas icke-trovärdigt!

Vincit omnia Veritas!

Gudsbevis

Tänkte bara kort redovisa några Gudsbevis. De är inte bevis i strikt mening, men de gör Gudstron extremt trovärdig och a-teismen extremt otro-värdig!

1. Modern version av Kalaams kosmologiska gudsbevis av W.L. Craig

P1. Allting som börjar att existera har en orsak för sin existens
P2. Universum började att existera
SS. Alltså har universum en orsak för sin existens

Beviset diskuteras bl.a. 1, 2

2. Det teleologiska gudsbeviset (från grekiska telos) eller ändamålsargumentet finna i flera varianter.
P1. Världsalltet är alltför komplext, ordnat, anpassningsbart, och målmedvetet för att ha uppkommit slumpmässigt eller ur en olycka.
P2. Därför måste världsalltet ha blivit skapat av ett känslomässigt, intelligent, vist eller målmedveten varande.
P3. En gud är en känslomässigt, intelligent, vist eller målmedvetet varande.
SS. Därför är det troligt att en gud existerar!

2B. Intelligent design
Är en underavdelning till detta Gudsbevis och har en del vetenskapligt skolade företrädare; bl.a Behe och Dembski! KK har absolut inte tagit ställning i denna debatt. Det finns evolutionstroende katoliker (t.ex. Ulf Silfverling på katolsk observatör) och ID-"övertroende" dito! Jag tror alla som satt sig in i modern vetenskap, dock funderar i varför det ser så ändamålsenligt och skönt ut där ute!

3. Guds existens är enligt det ontologiska argumentet logiskt eller begreppsligt nödvändig. Om vi antar att Gud inte existerar kan vi enligt argumentets förespråkare härleda en motsägelse. Gudsbeviset finns i flera olika varianter, men ser i sin grundform ut så här:

P1. Gud är - per definition - det största tänkbara/"mest fulländat".
Q1. Antag att Gud inte existerar.
Q2. I så fall kan man tänka sig "något" som har alla Guds egenskaper, men som också existerar.
SS1. Detta "något" är i så fall större än Gud, eftersom det är större att existera än att inte existera.
SS2: SS1 ger då en paradox, eftersom Gud ju per definition är det största tänkbara.
-Q1. Antagandet att Gud inte existerar är alltså felaktigt.

Anselm av Canterbury och Alvin Plantinga tror detta argument är giltigt.

3B. Det finns också som underavdelningar hos Thomas av Aquino, (det finns ett väsen som har alla egenskaper till fullo)

4. Det moraliska gudsbeviset utgår från det faktum att de allra flesta kulturer och människor upplever att det finns en objektiv moral, att det finns sådant som verkligen är rätt och fel, och tänker sig därför att det finns en moralisk orsak till denna moral - Gud.

4B. På samma sätt kan man argumentera utifrån det mänskliga medvetandet, och tänker sig därför att det finns en medveten orsak till detta - Gud. Analogt kan detta argument även utgå ifrån existensen av känslor (en kännande orsak), kärlek (en älskande orsak) eller information (en informationshanterande orsak)!


5. Mänskligt varande, språk, relation och kultur och hela vår värld förklaras bäst genom Guds försyn! Swinburne:s "Existence of God" ägnar det 10:e kapitlet åt detta argument!

6. Folk har en upplevelse av att möta Gud, vilket troligast förklaras med att Han finns!
6B. Pragmatiker som James menar att just för att Guds hypotesen fungerar i människors liv, gör den trolig!

7. Argument från mirakler och Gudsfolkens historia. Judarnas uttåg, Sinai och Kisti uppståndelse kan sägas historiskt stödja tron på Guds existens!

Kyrkan o judarna/andra

Hur kan man som katolik ska se på icke-katoliker!

Den mest populära bilden över religiös tro är f ö idag bilden om att alla vägar leder till bergets topp. Om du är muslim, hinduist, buddist, nuddist eller svenskt likgiltig spelar ingen roll. Bakgrunden till denna bergsbild är att vägarna leder uppåt, inte neråt och att vi gör vägarna, inte Gud.

Men sann religion är inte konstruerad av människor (uppåt). Sanningen kommer ner från himmelen och blir en av oss. Vi kan inte ta oss uppåt till det himmelska bergets topp av oss själva. Inte ens om vi behärskar bergsklättring och gör vår egen väg kan vi nå fram till den Onåbare. Vägen är Kristus och Gud vill i en heligt kärleksfull desperation, att alla ska komma till insikt om sanningen. Detta var anledningen till att Kristus blev människa och dog och det är därför Kyrkan tillsammans med Kyrkorna finns överallt och det är därför Gud ger varje människa den nåd som behövs, för att människan ska kunna nå evigheten.

Blir då bara några få frälsta? Exklusivism är vår tids ”dödssynd"" En av de ”dogmer” vilket Kyrkan är mest misskrediterad för är; ”utanför Kyrkan finns ingen frälsning”, på latin ”extra ecclesiam nulla salus”. Denna dogm måste sättas in i sitt sammanhang. St Cyprianus hävdade endast att det inte finns någon frälsning utanför kyrkligheten (hedningarna omnämns ej) för de heretiker (inte schismatiker) som tillhört henne och slutgiltigt brutit med henne. Att Kyrkans frälsningslära skulle vara så exklusiv att en medlem av ett visst kristet samfund inte kan nå evigheten synes för mig vara absurd, samt även högst okristligt och går rakt emot katekesens tro (KKK 819-821, 845-848, 1258-1260).

Hur blir det då med judarna? Det finns ingen motsättning i Skriften (t.ex. Mark 16:16; Joh 3:5; 14:6; Apg 2:41; 4:12; 1 Kor 5:12f; Gal 1:8; 3:27; 1 Tim 2:4; Tit 3:10 och 2 Joh 10ff) eller Traditionen (se nedan) att Gud både vill att alla ska bli frälsta och vill på ett unikt sätt använda Kyrkan. Kyrkan har existerat sedan begynnelsen. Kyrkans lära har alltid varit exklusiv och inklusiv. Det finns en väg till Gud och förmodligen flera vägar till Kristi kropp – Kyrkan.

St JUSTINUS Martyren är kyrklig inklusiv i Apologia Prima, 46;
”De som levde överenstämmande med Ordet [Logos] är kristna, även om de ansågs ateister, som grekerna Sokrates och Herakleitos.”

St THOMAS AQUINO skriver i Summa Theologica 3:68:2, att frälsning också inkluderande kan meddelas till dem som mentalt önskar bli döpta;
”Dopets sakrament kan önskas av någon på två sätt; verkligt och genom en längtan att bli döpt, vilket syns hos dem som varken är döpta eller vill bli det…och de kan inte bli frälsta eftersom de inte sakramentalt eller mentalt är inkorporerade i Kristus, vilket genom all frälsning ges.”

ANDRA VATIKANKONCILIET lär inklusivism och exklusivism, men har mera utförligt behandlat hur både de nya kyrkorna (orientaliska och ortodoxa) och nyare samfunden (anglikanska och reformatoriska) hänger ihop med Kyrkan. Jag citerar tre texter. Den första är från 1964; Lumen gentium 14f;
“Med stöd av Skriften och traditionen lär det att Kyrkan på vandring är nödvändig för frälsning... Katekumer som, drivna av den Helige Ande, uttryckligen och frivilligt ber att få bli upptagna i Kyrkan, förenas med henne genom denna åstundan (hoc ipso voto); Moder Kyrkan omfattar dem redan med kärlek och omsorg som sina egna.“... “döpta... men inte bekänner den fulla tron eller inte fasthåller vid kommunionenheten under Petri efterträdare, vet Kyrkan sig vara förbunden av flera skäl. Många håller nämnligen den heliga Skrift i ära som tros- och livsnorm och de visar en uppriktig religiös iver, de tror kärleksfullt på Gud, den allsmäktige Fadern, och på Kristus, Guds Son Frälsaren, de mottar dopets insegel och förenas därigenom med Kristus, ja de erkänner och undfår även andra sakrament i sina kyrkor eller samfund. Flera av dem är lyckliga över sin delaktighet i biskopsämbetet...“

skrivs i Unitatis redintegratio (Dekret om ekumeniken) 3;
“...samfund har skilt sig från den fulla gemenskapen med den katolska kyrkan, inte alltid utan att människor felat på båda sidor... Ty de som tror på Kristus och mottagit ett rätt dop har därigenom gjorts delaktiga – om än ofullständigt – i den katolska kyrkans gemenskap.”... ”Även om dessa från oss skilda kyrkor och samfund enligt vår uppfattning lider av brister, saknar de alltså ingalunda betydelse och vikt i frälsningsplanen. Kristi Ande vägrar ju inte att använda dem som medel till frälsning, och deras kraft kommer från den nåd och sanning som i fullhet anförtrotts den katolska kyrkan. De från oss skilda bröderna – som individer eller som samfund och kyrkor – åtnjuter dock inte den enhet som Jesus Kristus ville skänka åt alla som han har pånyttfött och gjort levande till att bilda en kropp och äga det nya livet. Det är denna enhet som den Heliga Skrift och kyrkans Tradition förkunnar. Ty endast genom Kristi katolska kyrka, som är den universella vägen till frälsning, kan man få del av nådemedlen i dess fullhet.”


Och om judarna i Nostra Aetate 4 från 1965 sägs;
”...Kyrkans frälsning hemlighetsfullt förebildats i det utvalda folkets uttåg ur träldomslandet. Därför kan Kyrkan inte glömma att hon fått Gamla Testamentets uppenbarelse genom detta folk, med vilket Gud i outsäglig barmhärtighet värdigats sluta det Gamla Förbundet, och att hon får näring från roten av det goda olivträd, där hedningarnas vilda olivgrenar är inympade. Kyrkan tror nämligen att Kristus, vår frid, genom korset har försonat judar och hedningar och i sig själv gjort de båda till ett.”...”Kyrkan fördömer alla förföljelser mot vilka människor det än må vara… beklagar hon djupt allt hat, alla förföljelser och antisemitiska manifestationer, i vilken tid och vilka personer de än må ha riktats mot judarna."


Hur hänger då judendomen och kristenheten exakt ihop? Rom 9-11 ger en hel del material. Jag tycker det är svårt att ge ett entydigt svar på frågan om de båda förbundens relation till varandra. Kanske säger en bild mer än något annat. Den medeltida filosofen, teologen och mystikern Hugo av S:t Victor beskriver relationen kristendom-judendom med en bild som i dag är logotyp för Israels turistbyrå och som visar två spejare som bär en druvklase på en stång (4 Mos 13:24). ”Vinklasen är Kristus, som bärs av båda förbundsfolken tillsammans. Juden går före, den kristne följer efter. Juden ser inte vad han bär men den kristne ser.”!

Johannes Paulus II ger också ett intressant tal 1980 (på tyska) där Judendomen ses som dagens förbundsfolk i det Mosaiska förbundet, specifikt i det ”icke uppsagda förbundet”! Det är svårt att inte koppla det till som aposteln Paulus i Romarbrevet 11:29, ett ställe som Kyrkan tyvärr har historiskt försökt att systematiskt förtränga. Ja hur det än är så är Katekesen tydlig i 839f:

”Slutligen, de som ännu inte har tagit emot evangeliet är av olika skäl förbundna med Guds folk:” Kyrkans förbindelse med det judiska folket. Kyrkan, Guds folk i det Nya förbundet, upptäcker i det att hon tränger in i sitt eget mysterium, sina band med det judiska folket, ”som Gud först talade till”. Till skillnad från de andra icke-kristna religionerna är den judiska tron redan svar på Guds uppenbarelse i det Gamla förbundet. Det är det judiska folket ”som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa” (Rom 9:4-5), ty ”Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse” (Rom 11:29).

Då man för övrigt ser på framtiden strävar det Gamla förbundets folk och Guds nya folk fram mot likartade mål: de väntar på Messias ankomst (eller återkomst). Men på den ena sidan väntar man på den korsfäste och uppståndne Messias återkomst, han som erkänns som Herre och Guds Son, på den andra väntar man på Messias ankomst vid tidens slut – och dennes drag är inte kända. Det är en väntan som också innebär okunnighet om eller missförstånd av Kristus Jesus."

I punkt 598 sägs till sist: "Man får inte framställa judarna som förkastade av Gud och heller inte som förbannad"!

Jag tänker då inte kasta någon sten åt ett judiskt håll! Gud vare tack för judendomen och våra kristna bröder. Och Gud vare tack för hela hans heliga kyrka som finns i fullhet runt påven!

Kristen desillusion?

Erik M gav mig ett tips om en boktitel som skulle vara en bra ateistisk argumentation mot teismen. LOFTUS; The Christian delusion var bra! Det är en bredsida mot kristen tro av f d kristna (och Eller som "föddes" ateist). Faktiskt det bästa jag läst... här följer en kort resencion och sammanfattning!

Boken har 5 delar. 1:a delen går igenom varför religiös tro är konstig/ologisk! Och visst är det märkligt att det finns 38 000 olika samfund! Och de flesta är rätt navelskådande. I de små sammanhangen blir världsbilden hårt knutet till din identitet. Och påståenden att "fritänkaren" skulle vara överlägsnare, friare och starkare (s.44, där religiös är svag, beroende och bunden) är fullständigt patetiskt! Kap 4 menar att du ska ha samma nivå av skepticism för din egen tro, som mot andras tro (vilket jag bejakar)! Här tror jag grundproblemet ligger. Visa mig den naturalist som lever upp till detta!

En sak som imponerar på mig är helgonens förmåga (t.ex. Augustinus, Aquino) att hitta på skarpa argument mot sin egen position, så övertygad var man om den katolska religionens sanning! Jag kan lita på mina sinnen. Det finns en materiell värld och jag kan få kunskap genom vetenskap och beprövad erfarenhet (s.95). Men detta är inte allt. Hur kan jag i så fall utifrån mina sinnen veta att jag bara kan vara naturalist/empirist/scientist? Det som alltid stör mig i ateistiska resonemang, är dess tendens att alltid fly försvaret av sin egen kunskapsmässiga position. Eftersom a-teism är ett förnekande av kunskap om Gud, så har ateisten inget beviskrav på sig... Därför kan man kritisera sönder teismen och själv sitta säker i sitt icke-elfenbenstorn! De menar att deras kunskapssyn är självklar och att de inte behöver försvara sin position. Det är en mycket falsk säkerhet.

Jag blir gärna naturalist, om jag blir överbevisad om att teismen är trams och att naturalismen är den enda sunda hållningen mot den verklighet vi lever i. Till dess, så talar massor för teismen; intellektuellt, känslomässigt och historiskt! Min kunskap formas inne i mitt huvud pga vad jag upplever sensoriskt, rationellt och andligt trovärdigt! Carl Sagan kan hävda - hur många ggr han vill - att det inte är extraordinärt alls att säga att; "Kosmos är allt som finns, var och kommer finnas" (s.98)! Tillåt mig tvivla! :-) Ja tvivel är trons andra dimension. När man börja tvivla på sitt eget tvivel finns det ingen annanstans att gå, än till Gud! "Been there, done that and moved on..."! "Det är smart att växa och tänka och undersöka och lära och följa varhelst argumenten och bevisen leder" (citat s.102)! Därför blev jag katolik!

2:a delen går igenom varför Bibeln inte är Guds ord! Kap 5 visar hur beroende Skrifterna är av en förvetenskaplig världsbild/kosmologi (vilket är irrelevant för icke-fundamentalistiska icke-kreationister)! Kap 6 tar upp modern exegetik och vill visa att a) det finns logiska motsättningar (t.ex. 1 Mos 1:12 vs 2:5; Rom 3:28 vs Jak 2:24); b)inga bevis för biblisk arkeologi (t.ex. syndafloden, uttåget, erövringen, David); c) myter och sagor (t.ex. jungfrufödelse, menlösa barn folkmord, Qurinius); d) falska ouppfyllda profetior (t.ex. Jes 17:1f; 19:5-7; Hes 26:7ff; 29:8ff; 19f; Jer 36:30 - 2 Kung 24:6; hela Dan); e) förfalskingar (t.ex. Dan; deutero-Jes; Pastoralbr; Ef; Petr). Kap 7 menar att Gud har en taskig kommunikationsnivå. Bibeln har tolkats i enormt många olika riktningar (sant) och allt är naturligtvis Guds fel!Slaveri, rasism, antisemitism, homosexualitet, livslångt äktenskap, helvete är exempel på NT:s "vansinighet"! Inkvisition (25 000 döda), religionskrig (1600-talets 8 0000 000 döda) och USA:s inbördeskrig (620 000 döda) visar på kristendomens galenskap! Ja läser man skriften som en o-troende protestAnde, så blir den obegriplig. Jag hade också misst tron om jag läst som nyateisterna. Skriften och Kyrkan kräver lite mer brottning och problematisering; dock i gemenskap. Att sitta i ensamhet gör ingen bibelkunnig! Tro söker förståelse tillsammans med de heliga; vid sidan, bakåt och uppåt! Endast så kommer du framåt!

3:e delen koncentreras på ondskans problem. Bibeln är hemsk och nyateismens moraliska relativism är den bästa och ärligaste vägen att göra moraliska principer, då det påstås grundas i verifierbara allmänna intresse, som man vet både orsakerna och konsekvenserna av (s.233). Ja tillåt mig tvivla... :-)

4:e delen går emot kristologin! Frågan är inte vad som är möjligt, utan vad som är troligt. För en naturalist är inget troligt och då blir tron omöjlig. Konstigt! Kap 11 är bokens centralaste; var Jesu uppståndelse verklig? Extraodinära händelser kräver extraordinära bevis och det finns mindre bevis för mirakler än att författaren har en stjärnkrysare (s.298f)! Så blir någon förvånad om att Jesus inte uppstod enligt författaren?!? Massor av mässfirare kan få hallucinationer tillsammans. Är detta möjligt? Självklart. Är det troligt att "functional schizotypes are prone to congregating into cults like this..." (s. 306)! Besök dem och se för dig själv! För de f.d. nyateister krävs det att Jesus visar sig för just dem, för att de ska tro (s.308 och 310)! Ja saliga dem som tror ändå! Det finns en hel del att gå på... Läs slutet av alla evangelierna och ta kontakt med närmsta präst!

5:e delen är 3 kritiska angrepp mot kristendomen som samhällsfientlig! Alltså varför religioners etik inte gör världen bättre (de är sinsemellan motstridiga och dikterad moral är därmed värdelös)! Varför nazismen var en religiöst motiverad anti-katolsk (med stöd från medeltida katolsk antijudiskhet) rörelse (kap 14, som är mkt bra)! Och sist varför kristendomen inte ensam kan sägas ligga bakom den vetenskapliga revolutionen (med dess nyfikna, utvecklingsoptimistiska och empiriska hållning)!

Ja det är en bra bok, trots dess agenda. Skribenterna har gjort så gott de kunnat och det ger en bra överblick var nyateismen står. I stort sett är den saklig, men den förfallen tyvärr ibland till demagogiska pajkastningar. Sånt är rätt tråkigt att behöva läsa! Jag förstår hur de tänker och det är stort. Att tänka rätt är dock större!

Kyrkan o de andra

Ett ämne som ständigt verkar återkomma i massa poster är hur ”Extra Ecclesiam Nulla Salus” ska tolkas. Jag vill egentligen inte fortsätta de diskussionerna eller ge något svar, utan bara bena ut problematiken! Det görs bäst, med den bästa bok i apologetik som jag anser skrivits; Kreeft:s (och Tacelli:s) ”Handbook of Catholic Apologetics” (en mer innehållsrik bok, men samtidigt lättfattlig och rolig, får du leta efter, ja när du har 150 kr på bokkontot (inkl porto), vet du vad du ska göra)! Kapitel 14 sammanfattar jag nedan, för att det är det bästa jag läst om andra religioners förhållande till katolicismen!

Kristendomen är exklusiv. Ingen annan väg finnes än Jesus! Finns det sanning och goda saker i andra religioner? Ja, för allt sant är Guds sanning (Holmes)! Och moralfilosofin är ganska lik mellan olika religioner (t.ex. gyllene regeln). Men kan andra religioner ge frälsning? Nej, då ingen frälsning finnes, annat än genom Jesus! Om människor blir frälsta är det genom Kristi förtjänster!

Kreeft sammanfattar i 10 punkter hur olika man kan se på hur kristendomen förhåller sig till andra livsåskådningar (agnosticism, ateism, polyteism, panteism, deism och unitarism)?

1. Icke-kristna kommer automatiskt till helvetet!
2. Endast kristendomen har sanning och icke-kristna religioner är idel falskhet!
3. Andra religioner har en del sanning (mixat med falskhet), men endast kristendomen har ren, ofelbar sanning! (agnosticism gör inga sanningsanspråk, vart hamnar den här?)
4. Andra religioner har en del sanning (mixat med falskhet), men endast kristendomen har hela sanningen! (om k har hela sanningen, vad händer med astronomin?)
5. Religionerna är skuggbilder dessa myter pekar på den sanna, faktiska myten; kristendomen (C. S. Lewis)
6. Pluralism! Religioner kan inte jämföras, då de är olika bra på allt.
7. Alla religioner är samma, i sin gömda esoteriska, mystiska, icke-verbala form (ofta reducerat endast till gyllene - ofta oraliska - principer)!
8. Religion är subjektiv och kan inte jämföras!
9. Religion är evolutionär och i utveckling. De mest utvecklade religionerna är de senaste!
10. Kristendomen är den värsta religionen, eftersom den är intolerant och exklusiv!

Nr 1 är inte ortodox, för Tatian, Tertullianus och Leonard Feeney höll motsvarande syn och exkommunicerades därmed!
3-5 är helgonens och - här någonstans hittas - Kyrkans svar! Och den enda hållning som ger skäl att missionera världen med barmhärtig sanningslidelse (compassion) och kärlek.
6-8 är mest vanliga!
7-10 förnekar Jesu anspråk!
9-10 kan bara förfäktigas av nyateister som Dawkins, som inte begriper - eller möjligen inte orkar - bättre...